Long time

Nu var det ett tag sen igen.
Vad har hänt sen sist (i typ november) jag har gått från att vara sjukskriven på halva min arbetstid till att nu vara sjukskriven 25%, jag jobbar nu åter igen 20 timmar alltså halvtid. Jag får jobba 22,5 om jag vill och orkar men i dagsläget är 4 timmar/dag max.

Humöret pendlar om än inte lika mycket, jag känner mig gladare, det känns som att jag skrattar mer, tar mig ut lite mer, gör lite mer roliga saker (även om det bara är att dricka kaffe hemma hos någon)
Jag har fått draghjälp och faktiskt varit iväg och tränat, bland folk. Det var många år sen och det känns faktiskt bra. Jag känner mig på något sätt tryggare i mig själv. Även om jag fortfarande är väldigt stressad och får ångest så lyckas jag ibland hitta lugnet och bara vara.

Nu när snön ligger tjock på backen älskar jag verkligen min bil, den bara tar sig fram (och ibland kanske, kanske det råkar bli så att jag sladdar) den har fått en ny generator och ska snart få en ny drivaxel.

Jag har även fått möjligheten att vara lite kreativ på mitt jobb och det känns faktiskt jättebra, har jag tid så tycker jag ju om att göra kreativa saker.

Kroppen har inte riktigt varit med på banan och sen i onsdags vill den inte alls, fick migrän i fredags och sedan dess gör bara allt ont det är precis som om den inte orkar hålla upp mig längre, mest sitter det i axlarna och nacken nu, funderar på om jag gjort något så det är därför det gör ont men kommer inte på vad det kan vara. Små korta vilopauser i liggläge gör att jag står ut, då får kroppen vila. Det är skönt att inte kroppen och psyket bråkar samtidigt, det blir liksom extra tufft då. Nu känner jag mig lite glad i alla fall även fast det gör ont.

Släpade mig iväg på Mora träsk idag med lilltjejen och mamma. Det blev populärt. För nån helg sen såg vi John Lindberg trio i Hassela, jag körde och mamma +1 var med. Sjuk fylla och jag såg med fascinerande förskräckelse hur folk faktiskt uppförde sig. Men kul var det även om det var på tok för mycket folk.

Har även haft en del kontakt med pappa och det känns faktiskt rätt okej nu.

Annons
Kategorier:Uncategorized

Kokosolja

Nu ikväll har jag provat nåt nytt, kokosolja i håret. Mitt hår har blivit så torrt och spretigt senaste tiden, topparna är inte så slitna men håret ser ändå ut som värsta torra risbusken. Det har gjort att jag sätter upp håret varje dag, i alla fall så fort jag kommer hem och det i sin tur gör att håret ”under” växer men inte det som är högst upp, det översta lagret eller vad man ska säga. Det är uppklippt från början men nu det växer inte alls. Dessutom löser jag så sjukt mycket hår, det är en hamster på borsten varje dag.

I alla fall så köpte jag kokosolja idag, 69kr kostade den för en stor burk (betydligt billigare än inpackning)
Smälte den fasta oljan med värmen från händerna och började kleta, då jag har väldigt torr hårbotten fick även den sig en omgång. Jag har typ torrfläckar i hårbotten och ibland även på övriga ställen på kroppen, en typ av eksem som jag ärvt av min far. Hårbotten är överkänslig och blir knallröd av vissa produkter och om jag använder det jag inte tål blir det nästan som psoriasis fast lite mildare, typ när psoriasisen nästan har läkt ut.
Off topic. Satt med oljan i håret i 2 timmar sen tog jag en varm dusch och schamponerade två gånger för att få bort all överskottsolja. Tänkte låta håret självtorka men det blev så sent (och somnar jag med blött hår ser jag ut som ett troll, N säger att jag sover som en tornado”
Blåste håret halvtorrt och faktiskt så kändes håret mjukare än vad det gjort på länge, ett fint fall fick det också (har ju självfall som försvinner i risbusken tyvärr) det kändes lent och friskt. Flätade upp det halvfuktiga håret i två inbakade flätor så jag får återkomma om hur slutresultatet egentligen blev 🙂
Topparna känns inte alls lika sträva som innan men vi får se om det håller i sig till imorgon. Det jag är mest nyfiken över är dock om håret snabbt blir fett, i och med att min hårbotten är så torr så tror jag att den överproducerar vilket gör att håret ser fett ut efter 1-2 dagar, har med rätt produkter kommit en bit påväg så nu klarar jag mig faktiskt nästan i 2 dagar utan torrschampo (och nej hårbotten blir inte värre av den sort jag använder) det är bara jag som tycker att håret ligger platt och livlöst på kvällen dagen efter hårtvätt, jag kan ju vara lite petig 😉

Min förhoppning är att det ska bli som med ansiktet, tidigare var jag jättetorr i ansiktet samtidigt som jag blev extremt blank i pannan mot eftermiddagen plus att jag titt som tätt fick en och annan finne, bytte produkter till ansiktet och nu är det betydligt bättre. Visst får jag nån finne sådär en gång i månaden men det är långt ifrån samma ”problemhy” förhoppningen är att håret och hårbotten ska få den fukt den behöver så att den inte behöver producera så extremt mycket själv. Har faktiskt funderat på balsammetoden men har inte orkat sätta mig in i den riktigt, det känns inte lika bråttom heller nu när jag har fått det att funka ett tag.

Nu ska jag försöka sova och invänta morgondagens resultat. En sak till bara, den där burken jag köpte måste ju räcka hur länge som helst, jag använde typ 2 matskedar till mitt axellånga och rätt tjocka hår, dessutom snålade jag inte direkt håret var verkligen indränkt. Läste att det skulle vara bra till torra fötter också, måste nog prova även det nån kväll. Kokosolja som man värmt upp lite och så plastpåsar på fötterna i nån timme för att behålla värmen (det är dock rekommenderat att tvätta fötterna noga efteråt om man inte vill åka skridskor inomhus)

Kategorier:Uncategorized

Mitt rätta jag skiner igenom ibland

Egentligen är jag en ganska kreativ person, en person med massvis av idéer och som tycker om att förändra och förnya. En person som gör impulsiva saker, som är startklar på 5 min om någon kommer med ett förslag, som tycker om att hitta på saker och som är social. Egentligen är jag sån… när jag mår bra. Det var rätt länge sen nu tyvärr även om kreativiteten skiner igenom ibland. Det gör mig glad, jag känner igen mig själv då.

Det lustiga är att jag både skriver och målar bäst när jag mår som sämst. Har aldrig målat så bra som jag gjorde i åttan och nian, det var en av de gånger där jag verkligen varit på botten. Jag tror faktiskt att jag trots en del frånvaro fick MVG i bild (och musik)
Jag skriver mycket när jag inte mår bra, jag började när jag var 10 år sen hade jag mängder av dikter och små noveller på lösa papper överallt. När jag fyllde 13 (tror jag det var, eller 12) fick jag en diktbok i typ skinn där jag kunde samla alla verk, den har jag kvar än idag och det var inte allt för många år sen en ny dikt plitades ner.
Just dikterna har haft sina toppar, när jag var 12, 14-15, 16 och nånstans där runt 18-19. Flest dikter skrevs runt 98-99. Däremot är det ingen som får läsa dom, en del har jag delat med mig av men de flesta har bara jag sett. Många är ganska mörka men det är bara för att jag har ett behov av att skriva när jag mår dåligt och då tänker man inte alltid på ljusa, gulliga saker 😉

Jag har dessutom mängder av anteckningar i olika block om mitt liv, hur jag mår, vad som händer runt om, hur jag tänker. En dag kanske jag binder ihop alla anteckningar till en bok, om så ens bara för mig själv för att ha allting samlat. Min kurator tyckte att jag skulle skriva en bok och ge ut den, mamma har nämnt det hon också men njae, nog för att det ibland har varit lite tufft och jag har mött en del motgångar så vet jag väl inte om någon är intresserad av att läsa om svåra skolår, psykisk ohälsa, missbruk och sjukdom. Det finns redan allt för många sånna böcker 🙂

Nu ska jag stuva i ungen kvällsfika sen väntar en maskin tvätt som ska hängas.

Kategorier:Uncategorized

Plötsligt händer det

Häromdagen ställde jag mig på vågen, insåg att jag nästan tappat 10kg sen jag fasade ut lyrican i juli. Jag har ingen aning om hur det har gått till men å andra sidan så var det lika sist.
Tycker personligen inte att det märks alls, visst har lite av magen försvunnit och byxorna sitter lösare (joggingbyxorna tappar jag till och med) men än har jag inte vågat mig på att prova mina kläder i mindre storlek, istället går jag runt i byxor som halkar ner och är pösiga i röven, jävligt attraktivt 😉 några av mina tröjor sitter lite bättre och några kommer jag i igen så det känns ju bra. Ändå är jag inte ens halvvägs tills jag är nere på den vikt jag hade när jag mådde som bäst men jag har ingen motivation alls, inte ens nu när jag sett svart på vitt att det är lägre siffror på vågen, det brukar annars ge mig motivation.
Är dock glad att den nya medicinen inte fått mig att öka i vikt, jag tror nämligen att jag måste höja dosen.

N säger att jag har mindre ”omfång” nu men jag märker inget alls, tycker att jag ser ut som vanligt. Å andra sidan så gick jag ner lite väl fort sist, först 15kg på 3 veckor (ja veckor) sen 2,5kg per vecka tills över 35kg var borta. Det gick nog lite för fort då gallan inte hängde med och inte resten av kroppen heller för den delen. Nu har det gått lite mer normalt till 10kg på 4 månader, eller ja 3 månader för under juli gick jag inte ner nåt. Kanske kroppen hänger med lite bättre nu?
Men som sagt så tycker inte jag att det syns, kanske därför jag inte blir motiverad 😉

Jag hoppas att motivationen kommer igång och att det fortsätter neråt. Kanske när värken lättar och tröttheten ger med sig? Har varit dålig så länge nu att kroppen är helt utmattad, det känns som om den vill sova i en vecka samtidigt som 10 timmars sömn inte gör mig piggare.
Det är en smal balansgång jag försöker lära mig att balansera på, vad ger värkpåslag? Vad funkar? Vad gör mig trött? När är det dags att stoppa? Och framförallt, hur kommer jag vidare? Vad kan jag göra för att bli bättre?

Kategorier:Uncategorized

Minnen

Livet är inte alltid så lätt. Jag har åkt på många smällar, kämpat mitt upp till ytan oräkneliga gånger. Allt som varit har ändå format den jag är, på gott och ont. Osäkerheten, bekräftelsebehovet och den dåliga självkänslan kommer av de negativa händelserna. Glöden, kämparandan, ödmjukheten, styrkan och skinnet på näsan kommer av de bra sakerna.

I helgen bestämde jag mig för en sak, jag ska nu lägga mig själv och mina känslor åt sidan och göra det jag kan för att indra ska få bra minnen med sig hela livet. När tiden är knapp så inser man att bra minnen är viktigare än något annat. Jag vill att hon ska minnas de bra sakerna, inte de dåliga. När hon blir äldre kan jag berätta hela historien men tills dess lever vi här och nu. Hur ont det än gör i mig.

Kategorier:Uncategorized

Jag är påväg att förlora dig för alltid

Jag vet inge hur jag ska göra, tankarna vänder ut och in på mig. Fick för ett tag sen en tråkig nyhet, något som ändå var väntat men det gör inte sorgen lättare. Någon jag känner är påväg bort, någon jag känner försvinner mer och mer för varje dag. Att inte veta när eller hur tär på mig.

Även om jag på något sätt förstått att det här förr eller senare skulle inträffa så blev det ändå som en chock, jag trodde inte det skulle gå såhär fort. Innerst inne är jag otroligt ledsen men det kommer liksom inte fram, det är som att tårarna för just det ändamålet är slut. Det river och sliter i mig men det tar sig inte till ytan.

Vad gör man med den sista tiden när läget är som det är? Är det några månader? Ett år? Två år?
Jag vet vad som bättrar på oddsen men jag är tyvärr oförmögen till att påverka. Det gör ont i mig att stå bredvid och se på, alla minnen kommer tillbaka och känslorna pendlar mellan den du var då och den du är nu. På ett sätt har jag redan sörjt, på ett sätt inte.
Bra minnen blandas med de dåliga och jag försöker faktiskt få de bra minnena att framträda mer, försöker lägga de dåliga bakom mig för det är inte så jag vill minnas dig.

Det är en konstig känsla, en känsla jag har svårt att sätta ord på. Mitt i allt finns där också en rädsla, en rädsla för att du ska ha gett upp, en rädsla för att du förnekar allt, en rädsla över att det kommer gå betydligt snabbare än vad det kunde gå om viljan finns där.

Kategorier:Uncategorized

Den är över (förhoppningsvis)

Då var magsjukan över, efter 04:20 kräktes hon inget mer, jag kunde dock inte somna så kl 06 gick vi upp. Fick i henne både vätskeersättning, fruktsoppa och coca cola. Indra får annars inte dricka coca cola men den här gången fick hon dricka allt hon ville bara hon drack.

Mitt på dagen slog febern till, hög feber som inte gick ner med alvedon. Hon vägrade äta men drack en del. Hon somnade i min famn och vi la oss i hennes säng, indra sov 3 timmar, jag 1,5.
Mot kvällen gick febern ner men på onsdagmorgon hade hon fortfarande lite, lite feber så hon fick vara hemma även på torsdagen. Hon vägrade dessutom äta, hon sa att hon var rädd för att kräkas igen.

På torsdagsmorgon vaknade jag med ont i kroppen, kollade febern och hade nästan 39 grader. Var livrädd för att få magsjuka men jag verkar ha klarat mig (peppar peppar) precis som för indra fick jag inte ner febern vad än jag tog och jag låg nästan hela dagen.
Arg på mig själv var jag också, jag har tidigare jobbat med både lunginflammation och halsfluss, knaprat alvedon och bitit ihop, nu gick det inte alls jag var tvärdålig. Kanske det går över snabbare den här gången när jag är så illa tvungen att vila? Jag brukar annars vara sjuk i 2 månader bara för att jag är sådär lite extra tjurskallig och vägrar erkänna mig besegrad 😉
Just nu är väl kroppen rätt slutkörd och jag har mer ont än jag haft tidigare, av den anledningen är jag ju också sjukskriven. Att då vara ensam med en sjuk tjej, inte sova och sanera hela lägenheten tär på en inte så frisk kropp.

Idag fredag jobbade jag dock, med feber, dumt jag vet men jag var så illa tvungen. Tanken var att jag skulle hämta grejerna och jobba hemifrån men när jag väl kom dit kändes det jobbigare att åka hem än att stanna kvar. Var dock tokslut när jag kom hem men indra bäddade ner mig i soffan. Är lite piggare nu men det kliar i näsan och jag nyser hela tiden. Jag har liksom varken tid eller lust att vara sjuk nu.

Det visar sig hur det blir, hela veckan har liksom bara varit kaos men idag åt äntligen indra igen, 3 pannkakor tjoffade hon i sig (jo ibland äter hon mer än mig)

Kategorier:Uncategorized

Hej och välkommen magsjuka, tack för ditt otrevliga besök men snälla stick nu!

Ikväll runt 22:30 hörde jag att indra gnällde lite, gick till sovrummet för att kolla vad det var och kom precis in när indra kräktes i min säng.
Då N inte är hemma fick jag lyfta in henne i duschen, duscha av henne, ta på henne morgonrocken och sätta henne i den del av sängen som inte var nerspydd.
Rev ur alla sängkläder och bäddmadrassen samtidigt som jag emellanåt höll en hink åt indra som hon kunde kräkas i.
Slängde ut all tvätt på bron och plockade bort bäddmadrassen, får ta ner den till tvättstugan sen och spola av den.

Jag och indra satte oss i fotöljen för att kolla på Nicke nyfiken, mellan 22:30-02 kräktes hon ca 12 gånger. Till slut så grät hon och utbrast ”hjälp mig mamma!!” Å Gud vad det skar i hjärtat. Försökte prata lugnt med henne, säga att det inte var farligt och att det går över, att det bara är något som måste ut och när magen är tom så kräks man inge mer, att jag fanns där, försökte hjälpa så mycket jag kunde men mest sa jag att det snart går över.

Hon låg i min famn i fotöljen men så fort hon rörde sig kräktes hon igen. Till sist höll jag henne helt stilla, hon somnade i min famn och där satt vi, hon sov ca 40 minuter innan hon behövde kräkas igen och jag äntligen fick röra armen som domnat bort 35 minuter tidigare, men vad gör det när ens barn behöver en? Jag kan sitta obekvämt, ha ont, domna bara hon känner sig trygg, sitter bra och kan slappna av.

Sen jag bar henne till sängen strax före två har hon bara kräkts en gång, det var vid två. Jag reagerar dock på varje rörelse hon gör och är beredd att springa dit med hinken i högsta hugg.
Håller tummarna för att det ger med sig nu så att hon får i sig lite vätska imorgon. Försökte med vätskeersättning nu ikväll men hon kräktes upp allt. Det gör så ont att se de man älskar lida och må dåligt.

Skyndade mig ner till tvättstugan efter att indra somnat för att tvätta en del av allt som blev nerspytt, får fortsätta tvätta imorgon då jag tror att mitt täcke behöver en egen maskin då det tar rätt stor plats. Samma sak med överdraget till bäddmadrassen. Det är tur det finns tvättmaskiner.

Indra blir nu hemma tisdag och onsdag, jag är stenhård på 48 timmarsregeln. Skulle hon kräkas imorgon blir hon även hemma på torsdag då jag inte vill riskera att andra barn blir smittade. Jag avskyr verkligen magsjuka och hoppas att jag klarar mig undan, har tvättat händerna som en idiot nu ikväll men med tanke på hur nära indra har suttit när vi satt i fotöljen plus att hon kräktes flera gånger när hon satt i mitt knä så skulle jag inte bli förvånad om jag också får det.
Men hur det än är så nekar man inte sina barn närhet när de är sjuka, skulle aldrig falla mig in att ta avstånd från mitt barn som behöver närhet när hon är sjuk, har ont och är rädd bara för att jag ska skydda mitt eget skinn. När hon behöver mig så finns jag där.

Jag har ju tyvärr de senaste tre åren åkt på magsjuka en gång per år men bara den ena gången var det kopplat till indra. Hon har också haft magsjuka en gång om år sen hon började på dagis men alla gånger har hon kräkts 3 gånger sen inget mer, utom idag när jag är själv hemma med henne då kräktes hon hela tiden.
N har aldrig haft magsjuka och han har inte blivit sjuk varken när jag har haft det eller indra, indra har heller inte blivit smittad av mig bara jag av henne en gång av tre.

Nu ska jag försöka få nån timmes sömn innan det är dags att kliva upp igen med min älskade lilla sjukling.
Idag sa hon något så gulligt att jag måste skriva ner det i hennes bok ”mamma vet du, jag älskar dig så mycket att jag nästan svimmar”
Hon är go våran tjej. Vild och påhittig men go och kramig på samma gång.

Nu under tiden jag skrivit det här vaknade indra och ville ha nåt att dricka, gav henne vätskeersättning men hon kräktes direkt efter. Andra klunken (hon får ta små, små klunkar med ett sugrör) har hon fått behålla än så länge. Får se imorgon om hon får behålla nåt, fortsätter hon såhär måste jag nog ringa rådgivningen då hon inte ens får behålla vätska, gav henne teskedar med vätskeersättning från början men hon spydde av bara en sån också.
Önskar det fanns något mer jag kunde göra för henne.

Klockan är nu 04:23 och frågan är om det ens är värt att somna?

Kategorier:Uncategorized

Ensam och vaken i mörkret

Familjen sover men jag är vaken. Sov mellan kl 23-03 sen vaknade jag och kan inte somna om. Jag sover nog alldeles för lite egentligen, antingen somnar jag inte förrän vid 02-04 eller så somnar jag i hyfsad tid men vaknar mellan 03-04 och kan inte somna om.
Just nu är sömnen ett stort bekymmer, jag är så fruktansvärt trött på morgonen att jag faktiskt inte kommer ur sängen, det går bara inte.

Jag har så länge jag kan minnas sovit dåligt i perioder av olika anledningar men jag brukar alltid ”sova ikapp” efteråt, nu har det här pågått alldeles för länge och jag vill helst av allt ligga i sängen halva dagen.

Jag har verkligen försökt med allt, musik, ljudbok, släcka ner i tid, varva ner, olika temperaturer i sovrummet, ja till och med sån där lugnande röst som säger åt en att ta ett djupt andetag och räkna till 3 och allt som följer därefter. Trött är jag men jag kan inte somna. Jag snurrar och snurrar, hittar liksom ingen bekväm sovställning. Det kryper i kroppen och minsta veck på lakanet/täcket känns obekvämt.

Tänkte göra ett sista försök nu att få en till timmes sömn innan det är dags att kliva upp. Är helt ärligt så trött ibland på dagarna att jag inte riktigt har full koll på vad jag gör, inte det lättaste att koncentrera sig när kroppen och huvudet skriker efter sömn. Tycker ju att känslan borde stanna kvar tills kvällen och natten kommer men det gör den ju inte, ändå är jag noga med att hur trött jag än är så får jag inte somna efter jobbet.

Kategorier:Uncategorized

Skov

Nu var det ett tag sen igen. Kroppen lider av höstrusket utanför fönstret, råkylan är den värsta kylan.
Jag är liksom sämre igen, var till läkaren för ett tag sen och reagerade (läs skrek) på alla 18 punkter han rörde vid. Jag är nog påväg in i ett nytt skov, kroppen är trött, så jävla trött. Det är svårt att beskriva tröttheten, det är ingen vanlig trötthet som man kan sova bort. Jag tar mig knappt ur sängen, släpar mig fram med tunga steg. Ändå kan jag inte sova.
Just tröttheten kan jag bli arg på mig själv för, att jag inte orkar något, att kroppen känns tung, allt känns jobbigt. Jag orkar inte handla, orkar inte laga mat, jag orkar inte ens duscha (inser dock att jag ibland måste duscha för att ens kunna gå utanför dörren) torrschampo är min bästa vän just nu. Inflammationerna avlöser varandra och minsta lilla drag blir jag dålig. Hela kroppen känns som ett enda stort blåmärke och ingen får röra mig. Jag bor i mina joggingbyxor för att jeans gör ont att ha på sig.

Men lite positivt har jag ändå att komma med, jag har nu tappat 7 av mina 15 ”lyricakilon” nu håller jag tummarna för att vågen ska fortsätta räkna neråt. Till min stora lycka har magen börjat försvinna, eller ja minska. Målsättningen är att jag ska komma i mina ”gamla” kläder utan en passa put överallt. Alla BH:ar vore också trevligt att kunna komma i igen, jag har liksom ökat överallt och ska jag vara helt ärlig så var jag ändå rätt okej med min C-kupa även om jag ibland fantiserade om ingrepp. Den kändes på nåt vis rätt lagom till den storlek jag var då.

Kategorier:Uncategorized